http://typpalexandra.blogg.se

Kände att det var alldeles för längesen jag gav er någon inblick i hur mitt liv ser ut nuförtiden. Kan egentligen inte riktigt svara på varför jag inte uppdaterat er något nu de senaste veckorna. Det finns ingen ursäkt eller bortförklaring, men om sanningen ska fram så har jag bara levt livet.

Jag mår så otroligt bra numera, bättre än jag gjort på flera år. För några månader sen levde jag i en liten bubbla. En olycklig bubbla jag aldrig trodde att jag skulle ta mig ur. Jag satt käpprätt ned i smutsen, föraktet och sveket. Det gjorde ont att se världen försvinna, hur folk började att titta på mig med andra ögon, nervösa och oroliga ögon. Som om de trodde att jag skulle försvinna, tyna bort.

Och jag kan erkänna, att det var precis vad jag gjorde. Jag försvann helt enkelt. Jag var inte mig själv. Det skrämde mig. Mycket för att jag var rädd att tappa bort mig någonstans på vägen, men jag var också så djävla rädd för att förlora mig själv. Den jag byggt upp och skapat under årens gång.
Jag kommer alltid se på mig själv som en stark person, inte för att jag tror att jag är någonting - utan för att det är så.
Jag kommer ALLTID att förbli en kämpe, för livet kommer alltid att erbjuda många motgångar som jag och många måste kunna klara av.

Mitt psyke må vara väldigt svajigt och sönderslaget genom åren. Men det är därför jag fortfarande kämpar för att alltid kunna försöka reparera mig själv och vad jag står för. Den jag är som person.
Många dömer mig för att jag alltid är för öppen här, och lite varstans. Men ärligt talat, struntar jag så fullkomligt i människor som tror att de vet någonting om mig. Denna blogg ger er svaren på många av era frågor, men ingen kommer någonsin att kunna ge er alla de svar ni söker. Ingen mer utom jag.

Jag lever för att ta mig framåt, för att kunna leva lyckligt och för att må bra, och det gör jag nu. Jag mår bra nu.