Jag vill skratta med dig idag, livet
Just nu, precis i dessa minuter av livet som passerat, mår jag så otroligt bra.
Det känns som att jag kan göra allt. Jag känner mig bara så himla bäst. Jag driver inte med er kära läsare, utan just nu känns livet så jävla komplett på något vis. Som att allting faller sig på plats.
Pusslet jag länge försökt lösa och som alltid varit i tusen bitar, det bara lägger sig självt framför mina fötter.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men idag så skrattar livet mig inte rätt i ansiktet. Idag kan jag skratta med det, i en klingande fridfull skrattsalva.
Du är världens bästa!! Aj löv jo.
Fixat, donat och mycket annat skojigt
Tjabba, tjena, hallå bloggläsare och ni som bara kikar på bilderna och sen drar! Och varför jag säger så, är för att det är sant. Trooo mig, ibland ser inläggen så överdrivet tråkiga ut bara genom att titta på dem. Öhfy.
Ligger just nu i lägenheten (den nya!!!!) och kikar på television med tvillingsystern och bara mår.
Det mesta som man behöver för att överleva några nätter innan allt det andra ska packas in finns här efter att vi nu i två dagar har fixat och donat med alltmöjligt.
Har egentligen inte så mycket på hjärtat just nu, ville bara att ni skulle veta att jag lever. Vi hörs och syns, och såhär ser jag ut just nu!
Två gamla
Last summer
En gammal look väcker många ting, en gammal mig
Saknar det här datumet.
Då var det mesta rätt underbart. Tänk att det mesta jämt är så himlans bra det första gångerna man gör någonting, sen blir det mest kattskit av det, om man nu inte bestämt sig för att det ska fungera från början till slut.
Kvällen vart i vilket fall som helst riktigt lyckad, och familjerna verkade nöjda och glada när de lämnade restaurangen medans vi i båda klasserna fick springa omkring som dårar och plocka och pyssla med gud vet allt. Dock har alla dagar sina mörka sidor, iallafall i min värld.
Varför kommer du hem, när jag inte förstår vad du har och göra här. Ingen vill egentligen att du ska komma tillbaka hit. Så är det bara. Nej, fyfanken alltså. Ditt jävla svin. Du passar fanimig bättre där uppe, än här nere.
Men nog med struntprat! Förstår egentligen inte själv varför jag lägger ner värdefull energi på idioter ibland. Det har väl med gamla rester av saknad att göra. Eller. Nä. Inte ens saknad. Tror nog jag försöker skaka av mig det sista av ilskan jag burit på i månader. Snart så, då finns du inte ens i mina drömmar längre. Den dagen ska jag fira med glass. Med chokladsås. Mycket chokladsås.
Sedan, som ett avslut på detta inlägg, vill jag tacka alla mina, rätt blyga läsare, för att ni tar er tiden och läser mina inlägg som kommer upp ibland. Jag söker ingen uppmärksamhet med dem, men det är alltid roligt att veta att det finns någon därute som klickar in sig på just min blogg, och väljer att stanna kvar där en stund. Ni är bra. ♥
Waiting
Sitter just nu i skolan och väntar på att våran första lektion ska börja, sedan kommer det nog vara full rulle kanelbulle tills åtta ikväll då vi får sluta för dagen. Kommer nog bli en toppendag om min magkänsla inte misstar sig. Ha're! :-)
Äh, vad fan, jag lever ju än
Men jag skiter i det och går vidare med huvudet högt och värdigheten i behåll, än så länge. Lika bra att lägga det bakom sig på en gång så man slipper grubbla över skitsaker senare. Man lär ju leva också, och i livet ingår misstag. Ibland alltför stora synd nog.
Har precis skrivit klart min ergonomiuppgift och känner mig nästan lite bäst. Dock, som jag säkert skrivit miljontals gånger, så tycker jag väldigt mycket om att skriva och uttrycka mina åsikter så det var en rolig uppgift. Hade dock andra tankar om den innan jag började. Den såg inte lite dryg ut... haha.
Imorgon börjar jag klockan ETTETTETT och senare ska jag och resten av klassen servera våra familjer, samt den andra klassens och ha en mysig liten familjemiddag. Ska bli roligt! Men nu ska jag slöa vidare med mitt liv. Haha. Är riktigt slut efter den här dagen. Hörs hej!
En gammal jävel. Måste börja bli aktiv med min kamelit0000.
Vilken djävla morgon alltså. Är det ens möjligt att den kunde bli värre.
Sitter just nu i skolan och inväntar gymnastiklektionens start. Är just nu på mycket bra humör, mestadels för att jag äntligen fått ta mig en ciggarett, ätit lunch och fått druckit en kopp kaffe, och hoppas att det stannar kvar precis som det är just nu.
Min morgon började däremot inget vidare. Det första som händer när jag kliver ur sängen är att min älskade sminkväska far i golvet vidöppen så allting flyger ut åt tusen håll och allting som innefattar puder, rouge och ögonskugga flyger i tusen bitar, de också. Skapligt arg tjej... och när jag skulle till och fixa mitt hår ville det inte sammarbeta, så det gjorde mig också fly förbannad.
Sedan, som grädde på moset, hade vi prov första lektionen och jag fick ingen tid alls till att plugga till det igår kväll, så det gick väl inte alls som jag tänkt mig, så lär nog få göra om det. OCH, ack ja, som om det inte räckte hade vi matematik direkt efter. Smådog. Men tack och lov gick det ändå väldigt bra för mig, så då blev jag på lite bättre humör.
Story of my life - the end. Typ.
...
...
Men nu så. Hoppas ni har en fortsätt bra torsdag för det ska jag försöka ha i vilket fall. PÖSS.
Jag är så jävla tillbaka. Jag har funnit den sista pusselbiten, satt tillbaka den och nu, nu ska jag bara leva som jag alltid borde ha gjort
Varit på strålande humör precis hela dagen och haft universums bästa låt i huvudet sen jag vaknade och har inte kunnat sluta varken att sjunga eller lyssna på den. COLDPLAY. PARADISE. Underbart.
Även låten beskriver allt som har med mitt liv att göra för tillfället. Livet känns som ett paradis. Humöret är ett paradis. Jag lever i ett frikkin' paradis.
Det här månaderna som gått nu har verkligen skapat förändring för mig. Ända sedan en viss människa bara försvann härifrån drog denna människa med sig allt som har med att känna sig fängslad, sårad, besviken och ledsen att göra. Visst, klart jag kan erkänna att jag haft dåliga dagar ibland också men det har alla, men aldrig igen har jag känt som jag gjorde då, nu.
Det är som en nystart för mig. Mitt psyke. Jag kan känna mig glad utan att behöva anstränga mig, jag kan skratta och verkligen känna det där lyckoruset man får när man verkligen upplever någonting som är ROLIGT, FANTASTISKT, UNDERBART och framförallt; Jag kan känna mig lycklig igen. Det var så djävla längesen jag fick uppleva äkta förbannad lycka så jag nästan glömt bort hur det känns, som om jag under dessa månader levt i ett hål där endast jag och min, då, eviga olycka, fick plats.
Jag känner hur jag bara vill springa runt och vara sådär dum i huvudet, allmänt idiotiskt glad, hoppig och sprallig som förr igen. Så himla länge sen. Nu är jag påväg tillbaka. Och aldrig mer, aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig MER, i mitt liv att jag gör misstaget och låter idiotiska människor bara klampa rätt in i mitt liv och hoppa på det som om det vore en hög med nykrattade löv, igen. Fy och fan. Aldrig mer.
JAG ÄR FANIMIG TILLBAKA NU.
Alexandra Tove Skoglund har härmed, med dessa rader, funnit sig själv!
Grundlig rengöring av lägenhet; damma taken med mopp
Sitter just nu i skolan och bloggelibloggar lite, cool som man är. Har precis gjort klart nationella proven i svenska skriftligt och känner att jag lyckats. Litegrann iallafall. Skrev om ärlighet så det var väl ett ämne man är lite high på. Höhö.
Nej. Men. Handlar det om känslor osv, människan i sig, så känner jag att det är rätt enkelt eftersom man utgår ifrån hur man är själv och hur man uppfattar andra. För mig känns det i vilket fall väldigt enkelt. Bara att analysera och beskriva. Punkt slut.
Ska strax äta lite keeek (enda anledningen till att jag är kvar i skolan, tjockis.nu) sen ska jag och tvillingen hem och damma TAKEN i lägenheten på pappas befallning. Med en mopp. En torr mopp. Det är ju varje dag man dammar taken i sin lägenhet. Ja. Visst.
Senare efter det ska vi båda åka hem till skogen och skriva våran APL-rapport. Mindre roligt men tycker om att skriva så jag får väl bita ihop. Dessutom kommer det bara vara positiv kritik i rapporten så det kanske inte är så hemskt ändå. I hope.
Men nu har jag babblat färdigt för idag, eller i vilket fall just nu. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. PÖSSÄN.
Bjur' på en gammal.
Psykstället i bojsenburg, du kommer garanterat härifrån mindfucked och utbränd
Låt själen andas alkohol i några timmar
Hade en urtrevlig kväll igår! Även om granne efter granne kommit och skällt idag, skrikit över området att alla hatar oss för våra fester, så är jag glad ändå. Man lever bara en gång!! Woop woop.
En man vid namn jag ej fick veta, gladde mig i mina förvirrade stunder
God kväll alla ni som är ugglor likt mig.
Ligger just nu i sängen och ska försöka sova litegrann så man är utvilad och redo att köra hårt imorgon i bistron, även fast kökschefen informerat mig om att det ska vara relativt lugnt hela veckan hindrar det inte mig från att tagga till!
Tycker verkligen himla mycket om det där stället. Rena guldgruvan, fylld med glada och underbara individer. Fantastiskt!!
Och idag var det också väldigt lugnt. Inte mycket att göra, stod mest och pratade med arbetskamraterna och gladde mig åt att få vara just med dem.
Men mot kvällen kom det lite fler gäster dock. Mycket öl, vin och andra alkoholhaltiga drycker serverades och fotbollen på teve var huvudattraktionen i restaurangen.
Men så kom det en man, en toffla, som han själv kallade sig för (med andra ord; stamgäst) och började prata med mig. Länge och väl underhöll han mig med skämt, historier och andra roligheter i säkerligen två timmar. Han var så trevlig och tyckte detsamma om mig.
Så frågade han om jag ville ha lite beröm och tips från honom till de som jag jobbar med för jag verkade vara så trevlig och skötsam - klart jag ville det!
Han berättade aldrig vad han hette, men lyckan är svårslagen för det lilla han sa till mig. Precis vad jag behövde. En knuff framåt.
Det kändes otroligt coolt att en stamgäst vill rekommendera en praktikant, jag av alla, till restaurangen jag praktiserar på. Verkligen urcoolt! Blev så glad i själen av det.
Sen gick han upp på sitt rum, den snälle karln. Och jag gick senare hem för dagen.
Och nu tänkte jag försöka sova och hoppas på att den mannen kommer ner och pratar lite imorgon också. Godnatt på er, sleep well.
Jag tidigare idag innan jobbet.
Vi är alla vackra inuti.
...
Det kanske är meningen att det ska vara svårt ibland. Det stärker människor som mig.
Som rubriken lyder. Det kanske helt enkelt finns en vettig förklaring till allting i livet som går snett, eller de som går bra. Eller varför inte bäst. Det kan vara karma om man nu tror på sånt, eller så händer allting bara av den anledningen att man skapat en framtid för att just den saken att inträffa.
Jag tror på att man skapar sig en egen framtid, att man gör olika val så att man tillslut tagit sig dit man vill. Men det innebär också att man ibland måste göra saker man inte vill, men samtidigt saker man älskar.
Min framtid? Jag orkar inte fundera på den. Tiden räcker inte till, orken finns inte, och min psykiska styrka finner inte ett vettigt handtag så att den ska orka finna sig i vad som möjligen kan vänta bakom hörnet.
Just nu, en dag som denna då det mesta känns oundvikligt mörkt, tar jag allting som det faller sig framför mina fötter. Carpe diem. Eller nåt.
Förresten tänker jag inte på "fånga dagen" när jag översätter det. Jag tänker på en matta, och ett diadem.
