2011-07-26 ? 04:19:25

en gång, var jag också på detta kapitel i livets gång.

Man står där framför spegel, i full färd med att försköna sig med kosmetikan som egentligen bara täcker ens egen osäkerhet med olika färger av kladd.
Plattar det där håret tio gånger på samma ställe för att man själv tror att det fortfarande är lockigt. Även om det redan var fint från början, men man tror inte att andra ska tycka likadant.


Man tänker för mycket på vad andra tycker, tror och tänker. Ser.

När dem i själva verket inte ser något. Vi är de skarpsynta och de dem blinda.
De enda de möjligtvis lägger märke till är en liten flicka inte ens värd att kalla kvinna stå där med slitet hår, för mycket smink och utmanade kläder i hopp om att någon ska lägga en uppskattande blick åt hennes håll.

Hon vill bara duga för den hon är, men hon kan aldrig visa den sidan av sig självt när hon inte tror på hennes egna inre styrka som förtvivlat ropar inom henne från en bur med stora galler av metall.
Galler som skriker och hånskrattar åt henne. De hatar henne men de älskar att hon är som den ynkligaste lilla myran på marken, redo att trampas på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild


Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!