http://typpalexandra.blogg.se

Alexandra Tove Skoglund är mitt fullständiga namn, men folk kallar mig för sanna/sannis/alex etc. Har rätt många olika smeknamn. Fina som fula.
Jag bor i en liten dunge mitt i skogen nära Falun, som ligger i Dalarna. Jag har en nära granne och ingen bussförbindelse inom de 5 närmaste kilometerna. Så jag bor som en riktig outsider, men bara för det betyder inte det att jag inte har en personlighet och ett liv för det!

Jag är oftast väldigt glad och hoppig, jag gillar att prata och berätta saker om mig själv. Jag skulle inte kalla det för att skryta - jag vill bara att folk ska få veta vem jag faktiskt är. Jag vill visa upp mig och den jag är. Skratta är jag också rätt duktig på. Och att garva åt mina egna skämt. Det har jag fått ifrån skogen. Leka med kottar som liten gör en galen, tro mig. Finns inget roligt i det. Inget.

Jag har också ett väldigt hett temprament, det har jag fått ifrån pappa min. Han är lite av en tokstolle den där gubben. Jag kan bli väldigt arg för småsaker. Kan störa mig på dem flesta och det mesta, men försöker ändå hålla humöret uppe så ofta jag kan! Mina vänner kan nog tycka det är jobbigt ibland, men jag har ett annorlunda sett att se på saker, på själva livet. Är inte många som förstår mig och det kan också vara jobbigt ibland. Och där kommer den "skrytiga" sidan från mig. Jag vill få folk att förstå vem jag är! Det är allt.

Nu kanske jag ska prata om mina kläder. Vad sägs?
Jag gillar lila. Det bara är så. Lila är tamefan det som alltid ingår i mina olika outfits, varje dag. Jag brukar mixa min klädstil ibland. Ena dagen kan jag gå i baggyjeans och feta t-shirts, andra i åtsittande tröjor och lackleggings och massa typiska tjejsmycken runt handlederna osv.
Beror helt på hur jag känner mig. Brukar även planera mina outfits dagen innan.. låter lite småmesigt men så är det. Vaknar jag på morgonen och inte vet vad jag ska sätta på mig kan jag helt enkelt vägra gå till skolan för jag hittar inget om jag måste stressa. Vilket jag alltid gör!

Jag har ett rätt upp och ner liv, det är faktiskt så. Det går alltid upp och ner för mig. Jag har ingen riktig medelpunkt. Antingen är det jättebra eller så är det jättedåligt.
Dom som läst min blogg under en längre tid kan nog se mina humörsvängningar mellan inläggen. Ena dagen kan jag vara helt uppspelt och älska livet, nästa vill jag bara lämna allt ifrån mig och kort sagt, dö. Skulle inte för hela mitt liv kalla mig självmordsbenägen men det är ju nåt åt det hållet. Jag kan helt ärligt hata mitt liv och att vara jag ibland. Men det är väl något som ingår i tonåren. Man har inte funnit sig själv riktigt än.