2011-08-29 ? 23:19:43
tre små ord.
Förr trodde jag att älska någon betydde att man bara umgicks lite mer än vanligt, höll handen och sa jag älskar dig till varandra och så. Fast man var ju så liten.
Och då kanske man inte riktigt förstod att de tre små orden faktiskt är så mycket mer än bara ord för somliga andra.
Det är inte ofta jag säger det till människor i min omgivning.
Jag har aldrig varit bra på att vara tacksam, visa äkta känslor, säga att jag älskar någon och menat det. Några få gånger till några få personer. Mer än så har jag inte hjärta till. Ärligt talat. Mitt hjärta väljer mina känslor, inte min hjärna. Och bara mitt hjärta kan avgöra vem som får höra de tre, små orden och hur ofta.
Nu kan jag säga det flera gånger om dagen, fast bara till en enda person i hela världen som tagit hela mig med storm. För att jag älskar att påminna honom om hur underbar, speciell och äkta han verkligen är. Och hjärtat ger mig en high five varje gång jag gör det. För det vet nu att jag mår bra, att jag är säker och inte orolig för allting längre. Jag känner knappt någon lust att gråta längre, för hela jag strålar av glädje inifrån och ut. Det är inte längre intalade känslor jag utstrålar utan det är äkta idag, imorgon och förhoppningsvis en lång tid framöver.
Det är som en befrielse att slippa vakna varje morgon och tala tyst till sitt psyke att det kommer bli en toppendag även fast man jag i sjävla verket alltid visste att när natten rullade in så var allting inte lika toppen längre...
Jag säger detta med tårfyllda ögon att jag vet att allt detta beror på en enda person. Min Patrik. Din kärlek lyfter mig alltid ett steg över marken. Och varje dag är jag lika tacksam för att du vill vara min. Utan dig så vet jag inte vart jag hade stått idag. Du är hjälpen jag aldrig haft, kärleken jag aldrig fått. Du är det vackraste jag har. Och jag älskar dig, fan vad jag älskar dig.
Och då kanske man inte riktigt förstod att de tre små orden faktiskt är så mycket mer än bara ord för somliga andra.
Det är inte ofta jag säger det till människor i min omgivning.
Jag har aldrig varit bra på att vara tacksam, visa äkta känslor, säga att jag älskar någon och menat det. Några få gånger till några få personer. Mer än så har jag inte hjärta till. Ärligt talat. Mitt hjärta väljer mina känslor, inte min hjärna. Och bara mitt hjärta kan avgöra vem som får höra de tre, små orden och hur ofta.
Nu kan jag säga det flera gånger om dagen, fast bara till en enda person i hela världen som tagit hela mig med storm. För att jag älskar att påminna honom om hur underbar, speciell och äkta han verkligen är. Och hjärtat ger mig en high five varje gång jag gör det. För det vet nu att jag mår bra, att jag är säker och inte orolig för allting längre. Jag känner knappt någon lust att gråta längre, för hela jag strålar av glädje inifrån och ut. Det är inte längre intalade känslor jag utstrålar utan det är äkta idag, imorgon och förhoppningsvis en lång tid framöver.
Det är som en befrielse att slippa vakna varje morgon och tala tyst till sitt psyke att det kommer bli en toppendag även fast man jag i sjävla verket alltid visste att när natten rullade in så var allting inte lika toppen längre...
Jag säger detta med tårfyllda ögon att jag vet att allt detta beror på en enda person. Min Patrik. Din kärlek lyfter mig alltid ett steg över marken. Och varje dag är jag lika tacksam för att du vill vara min. Utan dig så vet jag inte vart jag hade stått idag. Du är hjälpen jag aldrig haft, kärleken jag aldrig fått. Du är det vackraste jag har. Och jag älskar dig, fan vad jag älskar dig.
Kommentarer
