2011-04-10 ? 22:04:33
Sanna ord från en god vän
Får be om ursäkt för mitt dåliga bloggande den här helgen. Den har varit väldigt annorlunda om jag ska vara ärlig.. Egentligen har det inte hänt något speciellt.
Bara den vanliga vardagen med mina vänner.. ändå har det hänt någonting som jag inte kan sätta fingret på vad det är, som fått mig tänka och se på saker väldigt annorlunda.
Speciellt runtomkring en person.
Det är väldigt lustigt hur mycket en person kan påverka ens eget sätt att se på världen och hur den fungerar.
Igår fick jag höra de mest intressanta orden från min vän, en väldigt speciell vän till mig som alltid betytt mycket för mig ända sen vi lärde känna varandra då jag gick i sjunde klass.
Han berättade alltså att han aldrig haft det svårt som liten, aldrig. Det är nu det svåra börjar för honom. Han ser absolut ingen mening med själva livet. Och anledningen? Han hatar vilka vi är.
Han hatar att vi människor alltid ska kämpa för att vara dom härskande på planeten. Han hatar att vi dödar djur för våran överlevnad. Han förstår inte att vi inte låter djur som fanns innan våran tid ska dödas bara för att vi har kapaciteten till att göra det. Han hatar att leva. Ändå låter han hjärtat slå. Och det förstår han inte.
Ni förstår nog varför jag utesluter namn i detta inlägg.
Men det är alltså detta jag finner så intressant med hans ord. Varför söker vi människor alltid efter att få vara de härskande? Varför är vi så besatta av makten? Jag förstod min vän när han berättade sina tankar för mig igårkväll. Det är hemskt. Vi är hemska. Vi är människor.
Bara den vanliga vardagen med mina vänner.. ändå har det hänt någonting som jag inte kan sätta fingret på vad det är, som fått mig tänka och se på saker väldigt annorlunda.
Speciellt runtomkring en person.
Det är väldigt lustigt hur mycket en person kan påverka ens eget sätt att se på världen och hur den fungerar.
Igår fick jag höra de mest intressanta orden från min vän, en väldigt speciell vän till mig som alltid betytt mycket för mig ända sen vi lärde känna varandra då jag gick i sjunde klass.
Han berättade alltså att han aldrig haft det svårt som liten, aldrig. Det är nu det svåra börjar för honom. Han ser absolut ingen mening med själva livet. Och anledningen? Han hatar vilka vi är.
Han hatar att vi människor alltid ska kämpa för att vara dom härskande på planeten. Han hatar att vi dödar djur för våran överlevnad. Han förstår inte att vi inte låter djur som fanns innan våran tid ska dödas bara för att vi har kapaciteten till att göra det. Han hatar att leva. Ändå låter han hjärtat slå. Och det förstår han inte.
Ni förstår nog varför jag utesluter namn i detta inlägg.
Men det är alltså detta jag finner så intressant med hans ord. Varför söker vi människor alltid efter att få vara de härskande? Varför är vi så besatta av makten? Jag förstod min vän när han berättade sina tankar för mig igårkväll. Det är hemskt. Vi är hemska. Vi är människor.
Kommentarer
Semlaa
Sad but true..!
