http://typpalexandra.blogg.se

Då var kvällen här igen och jag sitter just nu och försöker få mitt hår att kännas så lent som möjligt genom att dra lite i topparna då och då för att släta ut det i desperata försök.

Om några timmar är det fredag, allas härliga fredag. Då dem flesta i min ålder pustar ut för den sista dagen i skolan och gör sig redo för en hel helgs festande med skratt och gråt. Och vissa andra drar djupa suckar för att påbörja det kommande arbetspasset de strax ska göra.

Jag själv ska varken jobba eller klunka alkohol tills jag spyr, utan göra det jag längtar efter från måndag morgon till fredag eftermiddag. Vara med min kärlek. Den jag håller av mest i denna värld. Strax efter mina katter, mina vänner och min familj, förstås... men shh. Don't tell. Min underbara patrik.

Många kan tycka att jag kanske ägnar för mycket tid åt min partner. Men det tycker faktiskt inte jag. Jag trivs med att kunna komma hem till något. Till någon.
För det är jag inte van vid. Eller, förr var jag inte det. För mig fanns det bara en säng och ett täcke när jag kom hem. En ful, gammal teve att titta på. Ingen att hålla om medans och ingen att kunna vakna upp bredvid.

Nu har jag det. Och jag vill inte gå miste om något.