http://typpalexandra.blogg.se

Jag hatar den här veckan. Hata är dock ett så starkt ord. Nej. Jag tycker mindre om. Ja, det låter nog bättre. Mycket, mycket mindre om.

Att vara utan dig om nätterna nu i några dagar känns svårt.
Jag är ju så van vid det nu. Att inte kunna höra dig skratta sådär manligt som jag tycker är så charmerande och lite småsexigt, även fast du hatar det. Såklart. Vi älskar varandras svaga punkter. Men det är så det ska vara.

Jag älskar hela dig. Det finns ingenting med dig som jag ogillar. Kanske när du påstår att jag ser bra ut i alla lägen, då du låter som min mamma. Men jag älskar ju min mamma även fast hon är så fjantig. Och jag älskar dig också. Min vackra patrik. Dig älskar jag flera varv runt jorden, om ändå inte lite mer. Det går nog, det också.

Det har gått så fort, allt detta. Kanske för fort tycker vissa. Men det är vad dom tycker. Och vad vi tycker, det är just det som spelar roll och det kommer det alltid att göra. Och vi tycker om varandra. Vi älskar varandra.
Du älskar mig. Och jag älskar dig. 

Jag visste redan efter den första gången vi sågs att det här, det är äkta. Även om jag i min vildaste fantasi aldrig hade trott något sådant jag vet om dig nu, då.
Och nu delar du och jag någonting jag värderar högt ovanför alla trädtoppar, moln och berg i hela vida världen. Vår kärlek.

Det tåls att säga igen, och många gånger till.

Jag älskar dig.