2011-10-18 ? 19:16:57
Fånga dagen säger dem... jag behöver en hov och lite nät.
Jag har lovat att aldrig blicka tillbaka. Jag får inte, jag kan inte tillåta mig själv att pinas och plågas sådär grovt psykiskt. Inte en gång till. Det räcker med alla de andra gångerna. Även om det är så djävla svårt får jag inte göra det.
Men det händer ibland. Jag försöker gråta inom mig istället för att låta tårarna rinna som de borde. Vilket de också gör, ibland. När saker och ting blir för mycket. Då jag egentligen vill orka men inte klarar av det.
Jag vill inte behöva tänka på saker som inte är värda att oroa sig för. Men ändå oroar jag mig. Hela tiden. Jag vill inte vara ensam. Jag klarar inte av att veta om känslan från ett par tomma armar som aldrig blir fyllda med kramar eller kärlek. En säng som bara tillåter att jag sover i den. För att ingen annan vill.
Jag måste lära mig att fånga dagen, som så många säger. Som de har på sina väggar i hemmen i snirkliga bokstäver. Fånga dagen. Hur kan man få tag i något som hänger i luften som enbart tid? Jag antar att det är sådant man lär sig. För just nu förstår jag inte hur det ska gå till.
Jag saknar känslan av att kunna vandra mig igenom en hel dag utan att tankarna sjunker in på de djupa. Det mörka. Saker jag inte orkar tänka på. Men gör det iallafall. Bara för att de så gärna vill finnas kvar i mitt minne. För att djävlas med mig, plåga mig. Jag orkar inte.
Men det händer ibland. Jag försöker gråta inom mig istället för att låta tårarna rinna som de borde. Vilket de också gör, ibland. När saker och ting blir för mycket. Då jag egentligen vill orka men inte klarar av det.
Jag vill inte behöva tänka på saker som inte är värda att oroa sig för. Men ändå oroar jag mig. Hela tiden. Jag vill inte vara ensam. Jag klarar inte av att veta om känslan från ett par tomma armar som aldrig blir fyllda med kramar eller kärlek. En säng som bara tillåter att jag sover i den. För att ingen annan vill.
Jag måste lära mig att fånga dagen, som så många säger. Som de har på sina väggar i hemmen i snirkliga bokstäver. Fånga dagen. Hur kan man få tag i något som hänger i luften som enbart tid? Jag antar att det är sådant man lär sig. För just nu förstår jag inte hur det ska gå till.
Jag saknar känslan av att kunna vandra mig igenom en hel dag utan att tankarna sjunker in på de djupa. Det mörka. Saker jag inte orkar tänka på. Men gör det iallafall. Bara för att de så gärna vill finnas kvar i mitt minne. För att djävlas med mig, plåga mig. Jag orkar inte.
Kommentarer
