2011-11-24 ? 19:47:36
Att känna sig hopplös.
Vet inte varför. Men det känns bara som att man inte kan bli så mycket mer värdelös eller oduglig ibland. Som att man aldrig duger eller räcker till för någon eller något. Kan egentligen inte skylla ifrån mig på någonting nu. Varken p-piller eller humörsvängningar. Det är mitt eget fel att jag ställer till det så pass för mig själv och mitt psyke.
Jag är helt enkelt för paranoid. För rädd. För nostalgisk. Så djävla rädd varenda djävla dag att jag ska sabba allting som har med min egen lycka att göra, och i och med att jag oroar mig så mycket, blir jag så djävla paranoid. Och det förstör allting. Så mycket har mina äckliga tankar och bilder i huvudet förstört för mig genom åren.
All obetydlig oro som vuxit sig så stor att jag sagt upp vänskapen med så många, sårat så många och framförallt mig själv. Jag tror att jag gör mig själv en tjänst varje gång jag gör något för mig själv. Men i efterhand inser jag vilket patetiskt djävla misstag jag gjort. Och ingenting kan någonsin spola tillbaka detta och göra det ogjort. "Det bara hände", tänkte jag. Och vad fan kan man göra åt det nu. Ingenting.
Jag är helt enkelt för paranoid. För rädd. För nostalgisk. Så djävla rädd varenda djävla dag att jag ska sabba allting som har med min egen lycka att göra, och i och med att jag oroar mig så mycket, blir jag så djävla paranoid. Och det förstör allting. Så mycket har mina äckliga tankar och bilder i huvudet förstört för mig genom åren.
All obetydlig oro som vuxit sig så stor att jag sagt upp vänskapen med så många, sårat så många och framförallt mig själv. Jag tror att jag gör mig själv en tjänst varje gång jag gör något för mig själv. Men i efterhand inser jag vilket patetiskt djävla misstag jag gjort. Och ingenting kan någonsin spola tillbaka detta och göra det ogjort. "Det bara hände", tänkte jag. Och vad fan kan man göra åt det nu. Ingenting.
Kommentarer
ida
är du duktig på bloggdesign osv? :) ifall du kunde hjälpa mig, för jag har noll kunskap..
