http://typpalexandra.blogg.se

Känner mig rätt ensam inne på alla internetsidor eller vid en dator överhuvudtaget såhär på en fredagskväll då dem flesta antagligen suger på sina langade ciggaretter och smuttar på sin "lånade" alkohol från barskåpet hemma.
Dock är det faktiskt inte något som stör mig.
För jag är precis likadan själv när jag väl är ute och njuter av ungdomen.
Dock snor jag inte alkohol hemifrån för det existerar inte i detta hem. Alkoholen, jo. Men inte själva vetandet om att tonåringarna i huset dricker den.

Och idag, endast för att jag inte hade orken eller lusten, så stannade jag hemma. Vaknade klockan halv fyra och var fortfarande trött. Ett klart tecken på att jag antingen borde sova mer eller hade sovit för mycket.
Låg uppe i mammas gosiga säng och tittade på handlingslösa filmer och dramatiserade gamla serier.

Klockan halv elva gick jag ner för första gången och hittar min mor och far sittandes i köket. Mamma dricker vin. Pappa säger ha tagit en liten öl men mamma skvallrade om att det faktiskt var tre. Mamma är full. Pappa likaså. Jag vet fortfarande inte om jag är arg eller glad på honom efter gårdagens incident.
Han skulle aldrig erkänna att han hade druckit för mig eller någon annan mer än mamma, men mamma skvallrade att det syntes att han hade fått i sig lite. Numera tål han ju inte alls så mycket som förut.
Men jag märkte i vilket fall ingenting mer än att han gosade mer med katten än vanligt.. vilket jag uppfattade som knepigt.

Men i vilket fall så pratade jag och mamma ett väldigt bra tag, och hon blev såklart fullare för varje minut som gick. Jag tyckte det var rätt roligt. Min mamma och alkohol är inte den bästa kombinationen. Senaste gången hon var riktigt full gjorde hon volter på våran studsmatta. Till exempel.
När det tillslut var dags för sängen. För hennes del, iallafall. Så slog det mig även om jag inte alls tänkt på det innan - min pappa kan faktiskt dricka utan att bli aggressiv, konstig eller vidare. Han kan sköta sig. Gubben vet tamefan vad han håller på med.
Och nu är jag faktiskt glad, så himla glad. Även om det kanske inte syns i mina skrivna rader eller i mitt ansiktsuttryck just nu, så skiner den största solen inuti mig bara för att jag fått denna bekräftelsen ikväll för första gången nånsin.

Min pappa är en såkallad halvnykter alkoholist. Men även om han dricker så kan han göra det med måtta, bara belöna sig lite. Inte för att döva någonting, glömma någonting. Inte för att han måste.
Utan för att han kan göra det som vilken annan människa som helst.

Ikväll är jag glad. Riktigt glad för någonting som har med min familj att göra, faktiskt går bra nu.