http://typpalexandra.blogg.se

Min absolut första och riktiga kärlek fann jag i sjunde klass, det hade precis börjat bli riktig vinter. Nångång i september månad tror jag att vi pratade första gången med varandra. Han var rätt gullig tyckte jag.
Men jag var även olycklig just då eftersom ett annat förhållande med en annan pojke och mig hade tagit slut, dock såg jag inte det som en första förälskelse.

Det roliga med den här pojken och mig var att han var lite småintresserad av min tvillingsyster och hon av honom. Men då visste jag ju inte att denna pojke skulle stjäla mitt hjärta så jag brydde mig inte så värst mycket om det.
Sen hände något märkligt, min syster totaldissade den här pojken och gick till hans kompis istället och dom blev faktiskt ett par på senare dagar och var tillsammans mycket länge. "Okej.. tänkte jag. Nu är han på fri fot så varför inte chansa?"
Jag bad om att få numret till denna pojke, msn och ni vet. Rubbet. Vi började heja lite fånigt på varandra i skolan, prata mycket via sms och msn.

Och så, en dag. Jag minns fortfarande datumet. Svårt att glömma. Den 5 November 2008, då förklarade han sina känslor för mig, och jag blev helt paff. Men samtidigt så lycklig. Jag hoppade runt här i huset minns jag. Som en riktig tokstolle och sjöng för mig själv.

Vi träffades några gånger tills en dag då hans "gamla ragg" frågade om vi var tillsammans, och vi satt där och kollade på varandra och lixom. "Ja, varför inte?" Och från den 11 November 2008 så var vi ett par.

Vi hade ett väldigt fint men ändå lite bökigt förhållande, ändå gjorde denna pojke mig så lycklig. Att se på honom kunde göra mig helt knäsvag. Jag kunde sitta och stirra på honom i minuter bara för att han var så bedövande vacker i mina ögon. Han var den mest perfekta varelse jag någonsin skådat. Och jag älskade honom. Djupt, djupt älskade jag honom. Han var mitt allt, det enda jag höll av och brydde mig om. Ingenting hade någon mening i jämnförelse med denna pojke. Allting var svart utom honom, han lyste som den klaraste stjärna i mina ögon. Han bländade mig nästan.

Och så mycket mer blev det inte.. vi höll ihop i nästan fyra månader, tre dagar ifrån faktiskt. Han hittade en annan kärlek som han än idag är tillsammans med.
Och jag har suttit här ensam sedan dess.
Jag älskar honom fortfarande, det jag minns utav honom. Vi ses inte särskilt ofta.
Tror inte det skulle vara så bra för oss. Inte för mig..
Jag kommer alltid bära honom med mig i mitt hjärta, och han kommer alltid lysa som den klaraste stjärna i mina ögon.