http://typpalexandra.blogg.se

Hejsan på ersan kära läsare som troget stannat kvar nu under dem dagarna då jag inte varit så aktiv här! Cred till er.

Jag vet själv att det var himla, himla längesen jag uppdaterade i bloggen men min helg/vardag har varit fullspäckad med saker så jag har helt enkelt inte fått tiden till att snabbt krafsa ned ett inlägg här, och det hade ändå inte varit speciellt roligt att läsa det då heller eftersom jag antagligen varit hur stressad som helst. Men i vilket fall som helst så mår jag bra och känner att livet är lite lättare att tas med nu än senaste gången jag uppdaterade er om hur det egentligen stod till med mig. Även om jag outar mycket om inget här i bloggen så är det inte så ofta jag öppnar mig till det yttersta om hur jag mår. Men jag kände att gränsen var överskriden för längesen och då måste sakerna helt enkelt ut. Och så var det med det. :-)

Det finns inget jag skäms för eller inte kan stå för här i bloggen av det jag själv skrivit. Allt jag säger här blir mitt eget fel om saker och ting blir missförstådda. Men dem flesta av er borde veta för längesen att jag inte tar skit från någon eller något. Har ju ändå haft denna blogg i snart 3½ år så ni som läst den från början vet nog en hel del om vad jag tycker och tänker!

Men nog pratat om det här. Idag har jag varit i skolan och gjort delikatessköttbullar och tunnbröd. Blev lite besviken eftersom det var första advent igår så trodde man ju att det skulle bli lussebullar eller pepparkakor. Men ikke. Dock så förberedde vi litegrann till julbordet vi ska göra om några veckor till ca 130 personer. Så det var ju lite jul inklämt i det hela ändå.
Senare efter skolan åkte jag till lager 157 med mamma och storasystern. Fick med mig ett par svarta jeans hem med snygga dragkedjor på fotknölarna+fickorna där fram. Snyggt! Dem tänker jag matcha med ett gammalt svart skärp, ett baslinne och en mysig tunn kofta, samt lite silversmycken eftersom dragkedjorna på jeansen är silverfärgade. Blir nog bra det där. Men nu måste jag sluta skriva annars kommer ni förmodligen storkna om jag fortsätter. Hehe. Vi hörs senare! Pospos.

Vet inte varför. Men det känns bara som att man inte kan bli så mycket mer värdelös eller oduglig ibland. Som att man aldrig duger eller räcker till för någon eller något. Kan egentligen inte skylla ifrån mig på någonting nu. Varken p-piller eller humörsvängningar. Det är mitt eget fel att jag ställer till det så pass för mig själv och mitt psyke.
Jag är helt enkelt för paranoid. För rädd. För nostalgisk. Så djävla rädd varenda djävla dag att jag ska sabba allting som har med min egen lycka att göra, och i och med att jag oroar mig så mycket, blir jag så djävla paranoid. Och det förstör allting. Så mycket har mina äckliga tankar och bilder i huvudet förstört för mig genom åren.
All obetydlig oro som vuxit sig så stor att jag sagt upp vänskapen med så många, sårat så många och framförallt mig själv. Jag tror att jag gör mig själv en tjänst varje gång jag gör något för mig själv. Men i efterhand inser jag vilket patetiskt djävla misstag jag gjort. Och ingenting kan någonsin spola tillbaka detta och göra det ogjort. "Det bara hände", tänkte jag. Och vad fan kan man göra åt det nu. Ingenting.

Sitter här i de fulaste kläderna jag någonsin tagit på mig i hela mitt liv och ska till att måla garderober. Är förövrigt på det sämsta humöret i världhistorien och vill bara hem till min gos och känna mig lite älskad. Men icke sa nicke. Nu ska jag gå och måla de där djävla garderoberna så jag har det klart. Hörs kanske senare. Hejhej.

Godmorgon på er allihopa! Kände inte alls att jag orkade göra mig något vidare "snygg" idag, alla definerar ju ordet snygg olika så jag vet inte riktigt varför jag ens använde ordet men, så det blev en munktröja och mjukisbyxor. Det var så längesen jag hade det att jag glömt den underbara känslan av att känna sig 100 % bekväm. Underbart med andra ord. Och efter skolan idag åker jag till gosen min och stannar nog där resten av dagen. Saknar människan så det sticker i hela kroppen. Usch. Men nu ska jag dricka upp min nyponsoppa som väntar på mig. Vi hörs kanske senare ikväll eller dylikt! Pusshej.

Sådär, efter många om och men och en hel massa babysalva i ansiktet så är jag nu officiellt svarthårig fram tills onsdag då jag bleker/slingar det kopparfärgat/gult/guldigt. Underbart! :-)

Varför ska man alltid behöva bli sårad av människor man älskar. Gång på gång. Och ändå fattar dem inte hur mycket det river och sliter. Ändå älskar man dem, även fast det gör så djävla, djävla ont.

Varför gjorde du och patrik slut? Ni som verkade så lyckliga :/

Sitter här vid dumburken igen som vanligt på söndagarna när man är hemma. Finns liksom inte så mycket annat man har ork till. Har i varje fall spenderat dagen/natten hemma hos min gos och vi har bara tagit det lugnt och tagit hand om varandra. Jättemysigt och väldigt behövligt att bara få vara ensamma i lugn och ro och försöka komma fram till någonting vettigt om framtiden.
Sitter förövrigt här och samlar lite krafter till den kommande skolveckan och längtar efter jullovet... börjar faktiskt bli rätt skoltrött även om vi precis börjat igen. Ja, det var väl inte så mycket mer jag hade på hjärtat just nu. Ni får ha det så bra så länge! Puss på er.

Har en sådan konstig känsla i magen, och jag vet att det är helt normalt efter det som hänt, men ändå så känns det... konstigt. Som att det inte borde vara såhär. Kanske börjar chocken att lägga sig tillrätta i kroppen och det är nu ångesten kommer krypande. Gillar det inte. Orkar det inte. Så många gånger förr har jag känt denna känsla, för allting. Trodde jag skulle slippa det för ett tag nu. Men troligen inte. Ah. Drygt.

Ja, jag vet att mina ögon ändrar färg i olika ljus, och att jag redigerat bilderna lite olika. Men det var väl inte det viktigaste i längden.

Just nu tittar jag på min tatuering och påminner mig själv om varför jag faktiskt gjorde den från första början. Jag är en kämpe. Det är inget jag föddes till, utan något jag fick lära mig. Kämpa.

Just nu sitter jag här med en handduk på huvudet mitt och ska väl snart åka hem till Patrik... är inte på det bästa humöret eftersom man alltid får ta all denna jävla skit hela tiden. Så åt fan med hela den här dagen om inte jag blir på bättre humör snart. Vi hörs senare. Hejhej.

Godmorgon på er! Har precis gjort mig iordning och är redo för att åka till skolan, ha idrott och sedan åka hem igen. Haha, så värdelöst! Men fick nyligen reda på att idrott är ett grundämne (OH, CRAP!! typ) så misslyckas jag i det får jag lov att gå om ett år. Så himla ironiskt för idrotten är just det ämnet jag tycker är det tråkigaste/jobbigaste/mest värdelösa ämnet som finns, så jag har inte riiiktigt orkat engagera mig i det så mycket. Men nu blir det andra bullar minsann. Så helt kortfattat så ska jag åka till skolan och hurta en timma för att sedan återvända hem till min varma säng och en skön dusch. :-) Återkommer om en sisådär två timmar, ha det bra så länge. Hejsvejs!

Ibland känner jag verkligen hur den här hopplösa-jag-och-mitt-eländiga-liv känslan kryper över mig och slukar mig hel. Den värsta känslan jag vet. Jag är rädd för att bli deprimerad och ledsen, för då tappar jag verkligen all den kontroll jag ständigt måste bygga upp för att inte gå omkring och vara psykiskt förlorad i verkligheten. Ungefär. Igårkväll kände jag det, och imorse kände jag det. Det var endast därför jag stannade hemma idag, för jag visste ärligt talat inte vad jag hade tagit mig till om jag hade valt att gå till skolan. Så rädd är jag för att mista kontrollen jag har för mig själv.
Och jag kan bara inte låta andra människor se det. För dem tror att jag är så stark, att jag klarar av alla smällar jag är så illa tvungen att ta. Och den här veckan så gick det helt enkelt för långt. Jag vet att jag kan kämpa i motvind oftast, men inte den här gången.
Den här veckan har varit helt kaotisk för mitt psyke och för mig för att så många saker hände på en och samma gång att jag liksom inte hade tiden till att kunna smälta alltihopa samtidigt. Så idag tvingade jag bokstavligen mig själv att vara hemma så jag kunde i lugn och ro, få reda ut alla tankar som trasslat in sig inuti mig. Och jag tror nog att det var det jag behövde för att kunna sitta framför denna skärm och bete mig som en människa igen. Eller sitta upp över huvud taget idag.
Jag vet att när jag mår dåligt, då försvinner all den lusten för livet som finns inuti mig totalt. Jag känner mig illamående, slö och allmänt ledsen på precis allting. Inte ens de bästa människorna jag vet kan muntra upp mig hur mycket jag än försöker. Och hur mycket jag än vill, så kan jag inte ta emot all den uppmuntran och kärlek jag får. Min kropp säger helt enkelt stopp, som om den ville fortsätta att må dåligt.
Däremot så måste jag få gråta ibland, jag känner att när jag fått gråta lite och bara fått ur mig mycket utav saker jag bär på, så känns allting mycket lättare. Som om jag gråtit ur mig alla ord och meningar jag inte kan säga högt.
Vissa skulle kanske säga att jag bara tycker synd om mig själv nu. Men det gör jag inte. Inte längre. Förut så kände jag att när jag väl mådde dåligt, då skulle solen kresta runt mig för det kunde ju omöjligen finnas någon annan därute som mådde tio gånger sämre än mig? Nej, helt omöjligt. Nu känner jag mest att mår jag dåligt, då ser jag till att försöka lösa det som orsakat det så fort som möjligt. Eller helt enkelt försöka att komma på bättre tankar. Och det är därför jag finns här idag. Hade jag inte varit så djävla bestämd på att saker och ting nångång kommer att lösa sig, så hade jag verkligen inte setat här och skrivit detta. Jag är stolt över mig själv. Det är jag faktiskt, och det får jag vara nu. Over and out.

Cred till er som tog er ända hit. Nu ska jag sova. Godnatt på er allihopa. Sov gott.

Såhär blev det, och jag är nöjd för denna gång. Men lär väl ändå ta bort det i skolan på måndag igen, om det håller sig så länge. Ni vet, det är regel på att man inte får ha nagellack på sig när man är i köket. Och där är man ofta, väldigt ofta. Haha. Mycket man får lov att offra när man går RL-programmet!

Kvällsté och måla naglarna i en fräsch och cool färg jag hittade lite smårandom i en låda. Snygg kopp jag hittade på att dricka mitt té ur också förresten, haha.
Måste också tillägga att jag verkligen HATAR mina naglar numera. Det är ju såhär roligt att det är regel på att man inte får ha långa naglar när man går RL-programmet. Så när jag började så hade jag ju mina 2 centimerers naglar jag sparat ut under sommaren. Det var ju bara att ta fram nagelsaxen och klippa bort dem med en gång. Läraren höll på att svimma när hon såg dem. Haha.

Selma: Vad använder du för kamera? skit snygga bilder! :D

Tack så himlans mycket Selma! Jag använder mig utav en digitalkamera från Canon, närmare bestämt Canon IXUS 130. En välutrustad kamera med en himla massa roliga funktioner och med 14.1 megapixels. Jag tycker att den är som en liten variant utav en systemkamera när man använder den, och dessutom blir bilderna blir AMAZING i macrofunktionen (som jag använde när jag fotade dessa bilder)!
Den kostar nånstans mittimellan 2000-3000 kronor, men det beror helt på från vilken affär man köper den ifrån. Helt klart värt pengarna. Den är underbar. Kraaam.

Just nu är det 0,2 minus ute och frosten har praktiskt taget översållat hela gården, träden och marken. Dit där kylan når, når också frosten och allting är dränkt i ett vitt hav av kristaller.
Även om det är vackert att titta på, så är det inte lika trevligt att vara ute. Kallt kallt kallt. Så jag håller mig inne i värmen vid min kamin. Ska nog göra mig en kopp varm choklad och ta några huvudvärkstabletter för min mensvärk som kom nu på morgonen. Mindre trevligt och ont gör det.

Vill bara att denna vecka ska ta slut, så att jag kan få börja om. Även om det är samma jävla skit då också, längtar och hoppas jag på en förändring. Kanske gömmer den sig där. Någonstans.

Förlåt verkligen. Men jag orkar inte. Godnatt.

Ledsen för det otroligt bittra och trista inlägget jag skrev för en liten stund sedan. Men som dem flesta redan vet om sedan en väldigt lång tid tillbaka så skriver jag ofta här i bloggen för att bara få ur mig sådant som jag inte orkar bära på under en längre tid. Denna blogg är min fristad och här känner jag att jag kan skriva och utsätta den för i princip vad jag vill. Och de människor som stör sig på det kan väl fara åt fan då, om det hjälper er. Liksom. Det är här jag känner mig trygg och vet att människor inte kan döma mig (vissa nötter gör det väl ändå, men vad fan. Vad har man ordet "ignore" till om inte det?) efter vad jag skriver här eftersom jag praktiskt taget äger denna sida. Ehe. OVER AND OUT.
________________________________________________________________________________________

Men nu till det jag egentligen tänkte prata lite om. Jo, nu är det såhär att jag är så sjukt trött på min hårfärg och mitt hår över huvud taget, och nu BER jag er alla som läser detta att komma med realistiska förslag till vad jag kan göra med mitt tråkiga och bittra hår? Själv har jag funderat lite över dessa exempel, kanske en aningen annorlunda:

Jag känner verkligen för två hårfärger just nu. Och det lutar mest åt att slinga det men ändå ha kvar det mörka. Vet inte om ni minns det men jag hade ju lite guldfärgade slingor i håret förra vintern? Är sugen på att ha det så igen, fast denna gång många fler och lite jämnare. VAD TYCKER NI? JAG ÄR DESPERAT. Typ.

Tjenahejsan gott folk. Kom precis hem efter en rolig men ack så D.R.Y.G dag i restaurangen/skolan. Just nu har jag god lust att försvinna ner under täcket och sova några timmar men det går inte för sig om man ska få någon sömn inatt. Tänk att man måste planera sin sömn nu också, som om det inte räckte med allting annat redan? Hejhej-gnällkärringen-på-intåg.

Är faktiskt inte alls på det trevligaste och muntraste humöret just nu om jag ska vara ärlig. Känns lite som att man aldrig får den uppmärksamheten och respekten man förtjänar numera. Det är nästan så att man måste gå och be folk om den. Jag känner att jag kräver lite mer av det än vad jag får just nu. Är trött på att bli bortslängd och bortkastad som en påse med skit hela tiden. Jag är less på att behöva tjata på vissa personer om det, när det är från dem jag egentligen borde få mest av sådant från, men som ändå struntar i mig. Tar mig förgivet. Jag är mer än bara en människa. Jag äger väl också känslor? Och borde man inte få tillbaka lite utav allting man alltid ger? Nej usch. Jag blir nästan ledsen. Nu ska jag gå ut och röka. Hejsvejs.

Mmm, skitig spegel. Mums.

Nu ligger jag och Elin i sängen och tänkte försöka sova. Hur bra det kommer gå för min del vet jag inte eftersom jag råkade somna i ungefär tre timmar hemma hos henne medans hon var på körskolan. Hehe. Vi har i varje fall bara tagit det lugnt idag/ikväll. Pratat lite skit och myst framför tv:n osv. En helt vanlig myspys dag med min bästa pelin helt enkelt. Men nu ska jag logga ut och försöka få mig lite sömn. Önska mig lycka till. Godnatt på er alla, puss!

Vilken piercing gjorde ondast och vilken gjorde minst ont och vilken var dyrast?
Har fått en himla massa frågor om mina piercingar under tiden då jag bloggat. Hur många som helst faktiskt. Men eftersom jag har så pass dåligt minne och noll ork för att leta rätt på ett inlägg där jag svarat på alla dessa frågor tidigare, så svarar jag väl i ett inlägg igen då!

* Den piercingen som gjorde ondast var i helt klart i naveln. Även om det gick snabbt så klämde först och främst tången de använde för att "dra upp" huden med nästan sönder hela magen på mig. Då trodde jag faktiskt att dem var klara, men ikke. Och när de tagit själva hålet och jag skulle resa mig upp kändes det som att hela magen skulle falla av. HUA.

* Den piercingen som gjorde minst ont var i tungan, lätt. Det gick på en halv sekund och kändes inte mer än som ett myggbett. Även om tungan är en muskel och är väldigt känslig så gjorde det verkligen inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag hade ju förväntat mig att jag skulle smådö. Haha!

* Och den piercingen som var dyrast var nog tungan igen. 500 riksdaler skulle de ha för att picka hål på den!

Godmorgon på er alla!
Sitter här framför dumburken med en skål chokladflingor (nyttig frukost I knooow) och försöker värma mig vid kaminen samtidigt. Idag ska vi förbereda en himla massa innan restaurangen öppnar på skolan imorgon och sedan efter skolan åker jag till elin och myser med henne. Stannar nog kvar där över natten också så jag vet inte riktigt hur kvällens bloggning kommer att se ut! Behöver verkligen det efter gårdagens händelser. Inget jag tänker gå längre in på dock för det angår inte bloggen alls. Men nu ska jag fortsätta att fixa och dona innan min skoltaxi skjutsar oss till bussen. Skogsmulleliv fosho. Heido!

Egentligen berör den mig bara ytligt, eftersom budskapet inte alls passar in på mig. Men för andra så kan den nog sitta som en smäck känslomässigt. Så njut.

Helt ärligt så är det faktiskt en god kväll ikväll, mår riktigt bra just nu och kände faktiskt för att hälsa er varmt välkomna till mitt relativt nya krypin. :-)
Sitter i varje fall och knaprar på lite chips i min ensamhet och funderar på om man inte ska ta och hoppa in i duschen en sväng. Inte för att jag behöver duscha över huvud taget, mest för att jag kan och för att jag fryser ihjäl. Brrr... och förövrigt idag så har jag faktiskt inte gjort så mycket.
Varit på stan en sväng efter skolan och kikade efter skor med min syster, sedan fick jag lov att fort som fasen dra mig hemåt för att mami hade brottom, annars hade jag fått lov att gå hem och det gillas inte!

Och det jag gillar ännu mindre är väl att jag nog inte att få se skymten av min älskade, fina, vackra Patrik på hela långa veckan eftersom han jobbar eftermiddag och som alla säkerligen vet så går det inga bussar ifrån mig. Och jag tror inte att mor eller far vill skjutsa in mig till stan elva på kvällen när dem ska upp klockan fem på morgonen kommande dag. Ehe. Så det suger ju lite. Men vi har klarat av en hel del tillsammans under den här korta tiden, så det ska nog inte vara ett problem för oss. :-) Hoppas jag.

Ja. Det var väl det jag hade att säga. Nu är jag rätt tom på ord faktiskt. Men vi hörs senare. Ha'det! ♥

Eftersom jag inte haft tillgång till min kamera på miljoners miljarders år så kommer bilderna sen två helger tillbaka nu. Notera att det bara var jag och lilla Elin som roade oss i brist på någonting att göra. :-) Enjoy!


Motbjudande bild. Och NEJ NEJ NEJ. Jag ser inte ut sådär när jag asgarvar. Eller?





Här började allting spåra ur...




Hahahaha, jag älskar dig Elinpelin! ♥

Slet hjärtat ur halsgropen och gav mig fan på att jag skulle beställa hem en ny design. Och det gjorde jag!
Dock så kände jag att det var mycket i den som inte var jag, (när jag väl fick hem den så var det typ bilder på löv och text om hur fantastisk hösten var? Nej tack!), så jag har setat nu i några timmar och fixat med småsaker.
Tyvärr vet jag inte hur man får menyn att hoppa några ynkliga centimeter uppåt efter många om, men och svordomar. Men det får duga sådär tycker jag. Hoppas också på att uppdateringen blir bättre i samband med detta också, för jag vet själv att jag varit lite snål på de planet... hehe. Hoppas ni förlåter mig! Nu ska jag äta fiskpinnar med mos... classy. Eh. Heido.

God eftermiddag på er allesammans. Eller ja. Alltså. Nej.
Förstår egentligen inte varför jag alltid känner att jag måste hälsa er välkomna i varje inlägg och spela skittrevlig när jag egentligen vissa gånger är på det suraste humöret någonsin och vill be hela världen att fara åt fan? Så jag ångrar mig och skriver ett enkelt djävla hej istället... så, hej.

Sitter förtillfället framför denna dumburk i en badrock som är alldeles för liten för mig (den passade skitbra för ungefär fem år sedan, lovar!!) och gruvar mig för att jag är så illa tvungen att måla garderober idag. Kan faktiskt inte komma på något som skulle kunna vara tråkigare?

Lite senare far jag i varje fall hem till Patrik och bosätter mig där tills imorgon eller hur länge det nu blir. Ska blir kul att välkomna hem hans mor och svärfar också. Det var ju ett himla tag sen sist. Men nu ska jag väl ta och måla de där förbannade garderoberna, fyfan. Nu taggar vi! FAN VAD KUL JAG SKA HA. Wohoo.

Heido! / Bitterfittan.

Det jag vill med mitt liv innan det är dags för mig att gå samma väg som många andra när det väl är dags, det är att minnas och kunna tänka tillbaka, och känna att jag gjorde någonting bra med den tiden jag fick här. Jag vill sedan känna att jag levde fullt ut, gjorde det jag ville och aldrig såg tillbaka på de sakerna inte var värda att minnas. Jag vill kort och gott känna att nu, nu jag kan dö lycklig. Och det är precis detta jag vill leva efter. Se aldrig tillbaka, lev fullt ut. Jag tänker göra misstag för det lär jag mig av.

... Som rubriken lyder. Helt enkelt. Det känns som att jag har lite för mycket fritid när jag är här hemma hos Patrik. Kanske därför jag alltid har sådan städmani och bara vill städa, städa, städa hela tiden? Leka hemmafru dagligen är jävligt tröttsamt, men vad fan gör man inte? Och vad ska man annars göra?
Jag blir galen av att sitta still och glo på teven en hel dag, tröttnar ur efter ett tag vid datorn, gillar inte att träna/motionera osv. Haha, fyfan vad patetiskt jag lever just nu!!!!! Helt sjukt. Jag behöver en hobby. Någonting att göra, kanske börja samla på någonting? Panta burkar och bli miljonär? VAD SOM HELST. Jag är desperat.

Anledde precis till hemmaplan och har precis bytt om till rena fräsha kläder efter att ha haft ångest för att inte ha kunnat bytt om på två dagar. VILKEN LYCKA.

Blir ju lite klent det här med ombyten hit och dit när jag för det mesta bor hos Patrik under veckorna/helgerna. Nästan jämt med andra ord. Är faktiskt där så mycket att mina föräldrar har börjat avsluta våra telefonsamtal med: "Ja men ha det bra, så hörs vi väl någon gång i framtiden!" Då är det väl rätt illa? Men de vänjer väl sig. I guess.
Idag har min klass i varje fall haft vårat första storkok i köket inför imorgon. Jag och en kompis fick skala 18 kilo potatis och göra lasagne för 15 personer. Drygt? Uhja.

Hej alla fina!
Sitter just nu och chillar lite här och väntar på att kycklingen i micron ska tina färdigt så att man kan komma igång med matlagningen någon gång! Kärleken har tyvärr däckat i soffan av utmattning (visade sig att han råkat somna på jobbet idag också tackvare mig, fy på mig och stackars honom!) så jag låter honom sova en stund så att han orkar hjälpa mig senare med marinaden osv.

Idag har jag förövrigt varit i skolan och jösses säger jag bara, så mycket som kan ändras under ett ynka litet lov! Nu är skolan plötsligt gravallvarlig och restaurangen öppnas på onsdag. AMMAGADH, WE WILL NEVER MAKE IT. Typ.
Läskigt as fuck att börja laga mat och servera riktiga gäster och nu måste ju maten vara helt perfekt. Det var ju liksom andra bullar när vi serverade/lagade mat åt varandra i klasserna. Nu måste man ta detta på blodigaste allvar. Hoh. 
...
Nu blev det stressigt med maten! 

CIAO.

Godmorgon/godmiddag på er!
Har precis lyckats ta mig upp ur sängen efter många om och men. Familjen verkar också ha börjat röra lite på sig efter gårdagens bravader som uppstod här i huset. Förhoppningsvis så orkar jag göra mig iordning innan jag far till kärleken min.

Vet inte riktigt vad det är med mig, om jag måste få i mig någon form utav mat eller dryck, men seg. Det är jag i varje fall, något fruktansvärt också! Öh.
Det känns lite som att hela världens ton med bly ligger på mitt huvud och mina axlar. Minst sagt. Känner mig tung som en sten och helt snurrig i huvudet. Som när man panikvaknar efter en powernap. Typ. Helt lost.

Usch ja...

Nu tänkte jag äta frukost med min familj. Det var längesen det inträffade. Hejs. :-)

Hej på er alla!
Kom hem till mig för en stund sedan och har precis ätit lite pizza och myst med familjen. Snart blir det att åka till kyrkogården och sätta ljus på diverse gravar. Förhoppningsvis så blir det en trevligt besök eftersom jag inte besökt mina nära och käras gravar på flera år... av vilken anledning vet jag inte riktigt, men nu vill jag det.

Mest för att det känns som nu när det har gått några år och man har blivit äldre, lite klokare och förnuftigare så bryr man sig automatiskt mycket mer om vissa saker och ting. När man var liten så tänkte man ju inte så mycket på bekymmer och "viktigare" saker. Man var ju bara barnet, liksom.

Nu känns det som att det finns flera olika anledningar till att jag vill/borde/ska åka till mina släktingars gravar och sätta lite ljus. Ja, nu blev det lite mycket prat om ingenting så nu ska jag röra mig vidare. Vi hörs förmodligen mer senare ikväll om jag har något annat trevligt att berätta för er. Heido!

Den bästa människan jag vet. Det är du, min älskade Patrik. Tack för att jag får vara din mitt hjärta. Tack för alla minnen du vill skapa med mig, uppleva med mig. Den bästa känslan i världen, det är att känna att jag är älskad utav dig. Min skatt. 

Jag tillhör dig så länge du vill vara med mig, min Patrik Chistoffer Westling. 

Hur gjorde du bilden med alla "stjärnor" på? Alltså vilka program använde du och hur gjorde du? :)
__________________________________________________________________________________
Först och främst så redigerade jag bilden i ett program som heter Photoscape.
Man behöver inte göra det, men jag valde att öka vitbalansen, gammaljuset, exponeringen, färger och så vidare. Ett toppenbra program som går att ladda ner gratis. Jag laddade ner mitt genom Google. 

Hej på er!
Sitter just nu och väntar på att få sminka min storasyster i trevliga färger (bilder kommer senare) medans jag värmer mig lite i vardagsrummet där kaminen håller till och bara myser lite. 

Idag har jag förövrigt varit på synundersökningen jag skrev om för någon dag sedan och det visade sig att jag hade brytningsfel och var översynt. Trevligt.
Men nu får jag i varje fall mina efterlängtade glasögon, och linser såklart.
Självklart kommer jag att använda glajjerna ofta men omväxling är något jag livnär mig på så linser var ett måste.

Senare ikväll så åker jag till kärleken min, för ovanlighetens skull, och sover där. Känns tråkigt att vi bara hinner träffas lite på kvällen och en stund på morgonen när han jobbar eftermiddag, men det är smällar man får ta om man verkligen vill vara med personen man älskar. Och det går ju som en dans om man ser det positiva i det. Hellre träffas litegrann, än ingenting alls. :-)

Återkommer om en stund! Hörs hej.

Tjenatjena!
För tillfället så sitter jag och väntar in min mor och alla syskon hemma hos Patrik för att sedan åka vidare mot Borlänge och plaska lite på Aqua Nova. Lär bli skoj! Hoppas nu bara att bilen fungerar idag eftersom den bara la av igår kväll så en kompis pappa fick skjutsa hem familjen... haha. 

Ska på synundersökning på torsdag och förhoppningsvis så blir jag en brillsnok. Längtar efter att få kunna titta på saker långt bort utan att bli snurrig eller få ont i huvudet, eller att kunna SE SAKER över huvud taget vore ju rena rama drömmen.
Provade i varje fall min systers glasögon och jag tyckte det såg riktigt bra ut!

Utan


Med

Vad tycker ni?

Hej på er alla. :-)
Nu sitter jag och väntar på att maten ska bli klar, men hungern tog över lite så jag tröstar mig med lite Pucko så länge... förövrigt så tänkte jag och tvillingsystern ta tag i tvättstugan här hemma eftersom ingen verkar ha viljat göra det den senaste veckan. Så just nu vadar vi genom högar av tvätt när vi ska hämta kläder osv. Så ikväll ser jag fram emot att fylla, tömma och hänga upp maskin efter maskin... trevligt.
Senare ikväll åker jag iväg till mitt hjärta igen och umgås lite med honom. Och imorgon så kanske familjen åker iväg till Aqua Nova och badar järnet. Var längesen familjen gjorde något tillsammans så det ska bli roligt, om min lingonvecka har lust att ta slut typ, nu. Annars kan det bli drygt.
Har faktiskt inte så mycket mer och berätta om idag. Min blogg suger och bilder är ett minne blott! Haha. Jag ska skärpa mig. Lovar!! Vi hörs och syns. Hej.