http://typpalexandra.blogg.se

Hur många av er minns det barnprogrammet?! Nostalgi! Nej men, tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg att jag fixat kamera + laddare + datorsladd så snart jäklar i min lilla låda är bloggen i toppform. Hoppas ni haft en bra måndag så hörs vi snart! Kramen. 

Godmorgon alla fina därute! Hoppas ni hade en galen början på halloween-helgen. Det hade då jag, men som jag skrev i förra inlägget så är spriten inte riktigt min grej längre, iallafall inte för ofta! Så torr är jag inte. Höll, på tal om sprit, igång en bra stund igår, ända från klockan 15 på eftermiddagen in på natten. Men är konstigt nog inte bakfull alls idag! Kan vara för att jag var vaken och blev det när klockan närmade sig 01. Haha, usch.

 

Solen skiner på rätt bra utanför fönstret och attans vad kyligt det är ute. När tårna är kalla innan man ens stigit upp ur sängen på morgonen är det dags att vrida upp elementen! Hurrr. Är också rätt stressad fast ändå inte, känns som att jag har tusen olika saker att göra idag, och det har jag väl också.

Ska iväg och handla en herrans massa mat, borde egentligen diska fast det är killens tur, men han jobbar hela dagen så tänkte vara snäll, ska städa hela lägenheten + sopa + damma alla golvytor etc. Sen ska man väl hinna med att laga mat också.

 

Tror det där jag skrev om att jag vill börja ta eget ansvar i förra inlägget redan har skett. Ingen lätt match att bo utan sina kära päron ibland. Men det enda jag verkligen saknar, det är nog maten som alltid stod på bordet. Vilken jävla lyx alltså. Ni som fortfarande bor hemma vet inte HUR bra ni har det!

 

Men nu ska jag försöka få i mig någon form av frukost, en kopp svart kaffe räknas nog inte som frukost, så lär kila och fixa med lite sånt nu! Hoppas ni får en fortsatt bra lördag, kramen!

Det finns vissa dagar i mitt liv då allting känns så jäkla enkelt, jag vet precis vad jag vill och vad jag känner. Såklart, alla känner ju så ibland. Speciellt som tonåring, eller när man nästan kan klassas som vuxen. Precis på gränsen, när man nästan är en sån person som betalar sina egna räkningar och tvättar sin egen tvätt. Men inte riktigt är där än.

 

Ibland längtar jag efter att bli "vuxen". En typisk svensson, som kan ta riktigt ansvar och sköta sig helt på egen hand, som lämnar vodkan i garderoben och låter den stå där tills nångång ibland tills man känner för att unna sig något extra. För ibland känns det som att jag vuxit ifrån det där för längesen. Jag är inte längre en tonåring. I mitt huvud. Men kroppen orkar ju festa, den vill festa. Den vill göra galna saker och vill leva med lite söndagsångest ibland. Men inte i huvudet. Egentligen är jag en typisk mysa-i-soffan-med-en-kopp-te människa. Jag älskar känslan av lugn och ro.

 

I den värld jag lever i så dömer man människor, som om det vore helt normalt, och det är det. Alla dömer. Jag också. Men det är aldrig kul att bli stämplad, dömd, innan man ens fått förklara hur det egentligen ligger till. Att jag är den idag är inget som skett pga min omgivning, utan för att jag själv valt det. Jag är redo för att bli vuxen. Jag vill kunna ta ansvar och sköta mitt, helt på egen hand, och veta vad som är rätt och mindre rätt. Men eftersom vi har nötat fast i våra skallar att festa, droger och one-night-stand är vardag tills man fyller 25 så går inte riktigt det. Inte utan att det börjar snackas. Skit. Oändligt mycket skit.

 

Ingenting. Absolut ingenting har förändrats med hur jag är i personligheten, för jag kommer alltid vara densamma, det är jag som person som tagit ett kliv framåt. Det är två, ganska lika saker som folk blandar ihop ibland. Det är dumt.

 

Sitter här i min ensamhet och gör ett tappert försök att piggna i med lite tända ljus omkring mig. Kaffet är sällskap och hjälper mig lite på traven. Hoppas ni haft en bra morgon! Kramen.